Matilda and I

En till prinsessesa tagen från vår jord
En till prinsessesa begraven i vår jord
En till prinsessesa som ingen förstod
En till prinsessesa till himlen hon drog

Min prinsessa tagen från vår jord
Min prinsessa begraven i vår jord
Min prinsessa du e den enda
tillägnad till varenda jävla kvinna

Gud ger dig inte två liv och inte heller fem. Han ger dig ett. Självmord, knark, mord, misshandel, alkoholmissbruk, självmord, misshandel och självmord. Tidningarna svämmar över. Ungdomarna gråter sig till sömns. Det kom inte fyra tårar. Mitt vita linne var svart av mascara. Första gången jag hörde denna låt ville jag inget annat än att gråta. Börja finnas till för varandra. Börja älska livet. Jag lovar, det kommer bara blir fler krav i världen men för dig måste dem bli färre. Love and Respect. Lova mig en sak -  lyssna på låten, lyssna till orden.

Jag har nog inte ens sett dem sedan jag var typ 12 år men igår kväll vid 9-tiden åkte dem fram. Jag gav det en timma, det gick bra, riktigt bra. Såg snyggt ut. Bara den röda magtröjan, sillisarna och jeanshortsen som fattades. (En sak till, jag kan för fan inte stanna, någon som vill lära mig?) En fredag kväll med mig själv gav mig ett perfekt tillfälle att slänga på mig mina gamla inlines.

De resterande 3 timmarna spenderade jag som så ofta framför Skype med Mr J, Jerome, Jay, min föredetta London man. Blazin???! Utbrast han när jag sa att jag went out bladin. Jag anklagar honom inte. Att jag drar ut och åker inlines klockan 9 en fredag kväll är, ja, ungefär lika troligt som att jag drar ut och röker på. Han känner mig väl, vet att jag inte ens dricker.

Få har sett, många har hört. Har själv inga bilder men häromdagen hittade jag en enda bild, denna. Jay och hans polare Kim.

"Andra karnival dagen. Stress, stress, stress. Vi var sena till mormorns hus som ligger i karnival området. Klockan var redan 12, huset var med all säkerhet redan fullproppat med folk och vi hade inte ens börjat med maten. Vi var ju inte ens påväg. Vi beställde en taxi och stack. Mamma Sam skriker åt taxi chaffören att stanna och hoppar ur taxin, utan att tänka på sina för tajta jeans, för att köpa riktig jamaican curry.

Me: U just showed us eeeeverything u've got. We love ur big booty though!
Sam: Ey, shut up, these jeans were made for those poor women with a small backside!!!
Danicka: So why did YOU buy them then? Stupid."

Guda kropp. Jamaikan. Smilegropar. Sexiga händer. Stubb. Snaggade sidor, 1 dm tunna dreads i mitten. Alltid långt halsband. Höga, tydliga kindben. Lång. Trygga, varma, hårda kramar. Vackra negerläppskyssar. 37. Resten finns i min fantasi.

Jag hade glömt hur det kändes. Visste inte längre att det kunde hända mig. Sist jag blev minsta nervös i en killes sällskap var med min första kärlek som jag träffade när jag var 14. Det är 6 år sedan snart. Vilket betyder att männen däremellan kan slänga sig i väggen. Det är såhär det ska kännas på riktigt.

"Sedan jag träffade Carl i söndags har jag ägnat varje minut åt att bestämma mig när, var och hur jag ska ringa honom nästa gång. Onsdag idag. Jag satt med fingret på "call" i 2 minuter, mobilen hann låsas igen, som om jag skulle besluta om att ta mitt liv eller inte och istället låta alla HIV drabbade överleva. Det är som om varenda ord hänger på en tråd, som om varje mening är något han dömmer. Jag förstår inte för jag tänker för mycket."

My bed is callin my name now. Med bara mig själv som sällskap har jag underhållit mig själv med att läsa min egen dagbok. Skratten har varit många och höga, tårarna få men av lycka och längtan. Imorgon får vi nog köra några citat från min dagbok. För övrigt börjar jag inte jobba för än 4 imorgon vilket betyder att jag kan njuta av min säng länge.